inga ord räcker till.

igår fick jag ett ryck och bakade vaniljbullar. gjorde egen marsansås för första gången i mitt liv. jisses vad äggulor det skulle vara i. så nu har jag en massa äggvitor i kylen som jag tänkt ha till maränger men känner jag mig själv så blir det nog aldrig av. marsansås blev det också över. har en bild på dom, får se om jag orkar lägga upp den senare.

att jag bakade var för att jag ville göra något och ta med till patrick och carina.

ikväll så åkte vi till nättraby för att hälsa på dom. det var så skönt att träffa dom. det är alltid svårt att veta vad man ska säga och vad man ska göra men jag tror det bästa är att vara sig själv och ta det som det kommer. lyssna och inte vara rädd för att ställa frågor.
det var skönt att kramas hårt och länge! ibland kan en kram säga mer än tusen ord. och det var skönt att träffa dom.

det hemskaste av det hemska har hänt, trots att det inte får hända! och det finns inga ord för hur orättvist och hemskt det är!

om ni skulle läsa detta, så vill jag att ni ska veta att jag tänker på er alla 4 varje dag. jag är så otroligt ledsen för det som har hänt, och jag hoppas att ni vet och känner att vi försöker vara här för er!