tick, tack.

i helgen "fyllde" minou 20 månader och vi "fyllde" 20 månader som föräldrar. stolta föräldrar så klart! =)

det börjar nog snart bli dags för annan säng än spjälsängen till lilla fröken. varje morgon när man hämtar henne så är halva benet över, tokmaja!

förra helgen, tror jag det var, så slumrade vi vidare i sängen, då hade mo hittat en penna (blyerts) och ritat ner hela frans sängbord. haha, och hon är så stolt över det. det är det som är det roliga. frågar man henne vem som gjort det säger hon minou, rita och så pekar hon och nickar. självklart har hon fått höra att man inte ritar på annat än papper...

har märkt att hon säger fler ord i följd när hon sjunger, tex när hon sjunger blinka lilla stjärna, så kan det komma fler ord än vanligt på raken.

helgen har varit rätt tråkig, och med tråkig så syftar jag på vädret, grått och dassigt. vi har fått lite gjort men har mest tagit det lugnt. tänkte laga stek idag men när vi var och handlade var lammsteken slut och vår fantasi likaså så det fick bli tråkiga lövbiffar.

julsakerna har åkt fram i butikerna, men är det inte väldigt tidigt?

vi var på dop förra helgen, visst det är en fin ceremoni men egentligen, tänker föräldrarna på vad som sägs? tror man verkligen på det som sägs? ska man göra det bara för att det är fint? eller lätt?
det verkar dock som om man gör det precis som när man skulle konfirmeras, att man gör det för att alla andra gör det eller för att det "ska" vara så.
vi hade denna diskussion på jobbet i förra veckan. jag själv valde att hoppa av konfirmationsträffarna efter 2 tillfällen, kände att det är verkligen inget jag tror på. men imponerad blev jag av min kollega som var med en gång, sedan hoppat av och sedan bett sin mamma hjälpa honom att gå ur kyrkan.

en timme extra denna dag, kanske skulle vara så varje helg. för den där extra timmen gör jättemycket. inte sömnsmässigt när man har småbarn men man får tiden att räcka till på ett annat sätt. men som sagt, det märker man bara av idag.