hjärtat i halsgropen!

det händer så mycket men ändå inte...

jag är inte så flitig här men det har jag inget dåligt samvete för. jag har liksom andra saker för mig.

sen sist så har vi varit och tittat på ett hus till. helt underbart, stort, fint, charmigt, bra område, fult kök (dvs lantstilen), blått med fina dörrar. men...ja...nej... jag är kär, i huset. men det ligger lite fel?

firat min födelsedag i malmö, varit ute och ätit och gått på bio. det händer inte allt för ofta. men desto trevligare och mer speciellt blir det när det väl blir av.

jag har b.la. träffat ida och magen och sanela och lilla k.

frans och jag har varit magsjuka. blä, usch och fy! hela påskledigheten gick åt till det. så utvilad som man hade hoppats vara är vi inte.
innan frans blev sjuk hann vi dock gå på namnkalas som blev bröllop. väldigt trevlig överraskning.

en granne till oss har fått saker lite kring bakfoten och sprider osanna rykten, snacka om att en fjäder blir till en höna och att mina tankar om personen blev sanna.

minou ramlade ner från stegen upp till en rutschkana häromdagen. högt var det, högre än mig (vilket iof inte är så svårt) och otäckt var det. kan säga att jag behöll lugnet ända tills jag kom hem med minou och henns cykel under armen och frans kom och mötte oss i dörren. då brast det för mig. men det är så det är att vara mamma. tror jag. man kan inte alltid hålla masken, man måste få bli rädd själv ibland också.

jag är själv delvis i veckorna då frans börjat nytt jobb och kan konstatera att man är bortskämd med att vara två i vanliga fall.

nu tar vi helg.